Även om du har fött eller adopterat ditt barn, så är det inte din egendom. Ditt ansvar, men inte ditt att stänga in.
Om en vän erbjuder sig, eller ber om, att få ta hand om ditt barn en kort stund, så ställ dig då frågan:
Litar jag på den här personen?
Om inte, så ställ dig då frågan varför du är vän med den.
Om du inte vill för att du inte kan släppa taget om ditt barn, så tänk noga på vilka signaler du sänder ut.
Du säger till ditt barn att det inte klarar sig utan dig.
Du säger till både din vän och ditt barn att den här människan kan vi inte lita på.
Du berövar ditt barn en chans att vara trygg och ha en relation med en annan människa.
Du berövar din vän glädjen att få vara tillsammans med barnet.
Snälla du, släpp in dina vänner i ditt barns liv!
4 comments:
I princip har du alldeles rätt. Fast... när det gäller adopterade barn handlar det sällan om att man som förälder inte litar på den andre vuxne, utan om att barnet inte hunnit knyta an tillräckligt för att klara ens en kort separation. Barnet kanske bara klarar en eller två personer utom föräldrarna - och det kan ta åratal innan det funkar med andra än just dessa. Oavsett hur mycket man som förälder litar på sina vänner. Oavsett hur mycket man jobbar på anknytning och separationsångest. Och oavsett hur gärna man än önskar att det skulle funka för att kunna fara någonstans en helg...
Här jobbar vi oavbrutet, men fortfarande fungerar det inte alltid, särskilt inte nattetid. Och det är inte brist på tillit hos mamman, det är brist på den grundtrygghet som skapas hos barnet under de första åren. Den återskapar man tyvärr inte på tre år. Hur gärna man än vill det.
Sant och klokt och viktigt för oss bio-mammor att tänka på. Men förhoppningsvis är vännerna så insiktsfulla att de kan känna av att det inte skulle funka, och att barnet självt inte skulle vilja. Men om Trollet skulle be dig om att få vara ute med din väninna och hennes barn en liten stund, på er egen gård, vad skulle du göra då?
Jubla!!! Klart hon får!!! Det har hänt, och när det händer blir jag alltid lika varm och glad och lycklig. Hon ville exvis inte följa med till affären och handla när gudfar med flickvän hälsade på i februari, utan skulle bestämt stanna med dem. Jag var överlycklig! Nu har ju Trollet världens bästa gudfar, men det är roligt att hon också fattar det.
(Och vänner är förhoppningsvis så insiktsfulla, omgivningen i övrigt... Tja... det är en låååång och bitvis sorglig historia).
mja jag kommer till gävle på lördag så stannar jag till på måndag! det ska bli kul att ses igen ! =)
Post a Comment