Jul-antistress

För några veckor sedan påbörjade jag ett gigantiskt städprojekt, då jag tröttnat på att ha grejer och öppnade reklamkuvert och dammiga strumpor och clementinskal och pennor och snytpapper och disk och fler grejer precis överallt. Jag gav mig tusan på att allt skulle ha sin plats, och att allt onödigt skulle rensas bort. Det går inte fort, eftersom jag har två barn som tycker att jag skall göra saker med dem också, men det går framåt.
Mitt i detta städprojekt blev det advent. Att plocka fram julgrejer samtidigt som jag jobbar för att få undan saker kändes väldigt avigt. Men jul vill jag ha, så belysningen och en näve tomtar åkte fram.
Fler händelser som stör mitt projekt är sonens ettårsdag på fredag, som jag förstås vill fira och helst baka lite till, och på lördag en kakbytardag i Fisksätra (ett par timmars resväg enkel väg härifrån) som jag alltså också bör baka till. Ovandpå detta vill vi ju ha lussekatter och hembakade pepparkakor.
Det här skulle kunna få mig stressad. Men jag vägrar! Ingenting av detta är något jag faktiskt måste göra. Jag har inte satt ett slutdatum för mitt städprojekt, även om det skulle kännas riktigt skönt att ha det klart innan vi åker ner till mina föräldrar över julen. Sonen vill jag hemskt gärna fira, men jag måste inte baka. Det går utmärkt att köpa fika! Kakbytardagen känns långt bort, men tiden på tåg, tunnelbana och pendeltåg kan jag ägna åt någon bok eller annat trevligt, och jag måste inte baka de lavendelskorpor jag tänkt mig eftersom de tar lite extra tid, utan jag kan baka något snabbt och enkelt. Egna pepparkakor kan vi göra nästa vecka, om vi får lust.
Med dessa tankar känns allt roligt igen. Idag blev en aktivitet inställd på grund av sjukdom, så då har jag en hel dag att småpyssla. Den tråkigaste städbiten, bokhyllor och cd-hyllor, är avklarad och en garderob eller två skall jag nog hinna med idag. Och jag har verkligen lust att baka lussekatter! Så då gör jag det!

En äldre väninna till mig ojar sig alltid över julen. Hon har som tradition att storstäda ett stort hus, in i minsta garderob, precis före jul. Detta innebär att de tre barnen, som nu är mellan 30 och 4o, håller sig därifrån till allra sista minuten. Jag har frågat varför allt detta måste göras precis vid jul, och fått svaret att "någon gång måste det ju göras" men ingen förklaring till varför det inte kan göras en vårstädning istället. Och så måste det vara gran och pynt och si och så, för att barnen förväntar sig det, suck. Jag påpekade då att om barnen förväntar sig det, så får de väl komma hem och hjälpa till, men det örat lyssnades det inte på. Så då får hon skylla sig själv.

Julen behöver inte vara stressig. Min familj har alltid firat jul med mycket mat, mycket pynt, många julklappar, pepparkakor och lussekatter, två julgranar, Kalle Anka och hela baletten. Allt det som så många ondgör sig över i tidningsinsändare. Men aldrig att jag har upplevt stress! Varje julklapp är genomtänkt och har varit rolig att köpa. Det är roligt att pynta, klä granar och baka pepparkakor. Kanske tänker jag annorlunda om jag själv blir huvudansvarig för hela julfirandet, men jag tror knappast det. Däremot kommer det att bli betydligt mindre traditionell julmat på bordet då, eftersom jag inte gillar sill och rödbetssallad, men då blir det nya traditioner. I lugn och ro!

Sur mamma på kalas

Idag var hela familjen på fyraårskalas. En av de andra mammagästerna hade med sina två barn som i mina öron inte förde något väsen, men blev gnällda på. Kvinnan beklagade sig över hur jobbigt det var, att hon inte alls hade lust att vara mamma utan bara ville sticka ifrån allting - medan dottern stod och såg på henne!
Man får visst ha de tankarna. Man får också säga dem högt, för sig själv eller för någon man vill anförtro sig åt. Men ta mig tusan om man får berätta för sitt barn att man vill sticka ifrån det!

Lite senare sade hon något om att hon inte undrade på att barnen gick till sin pappa när de ville bli tröstade, när hon var så sur. Då sade kaxiga mamman att man väl inte skall vara sur när man går på kalas! "Nä, det är klart, jag försöker men så märker jag att jag låter tjurig. Jag har väl PMS."

Tur att hon hade något att skylla på.

Utmanad av Nickan

Regler:- Länka den som utmanat dig och lägg in dessa regler på din blogg.- Berätta sju saker om dig själv, både vardagliga och knäppa.- Utmana sju stycken i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.- Låt dem få veta att de blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

Jag vet inte hur man länkar, och jag tror faktiskt inte att det är sju personer som läser den här bloggen, men om nu Nickan eller någon annan vill veta sju saker om mig så varsågoda!!

1. Jag avskyr att lyssna på radio. Verkligen. Alldeles särskilt när två personer sitter i studion och småpratar och skrockar, eller när någon skall intervjuas per telefon, eller de här hemska musikkanalerna som spelar samma låtar om och om och om igen och inte ens första gången var de bra.

2. De senaste åren har lycka varit ett konstant tillstånd för mig. Spelar ingen roll om jag varit sjuk eller trött - lycklig har jag alltid varit!

3. Jag gillar att läsa riktigt ytliga kärleksromaner.

4. Jag tycker att jag är lite fånig när jag gillar att min dotter är ensam i Sverige om sitt namn.

5. När jag dör vill jag gärna frystorkas, eller hamna i en minneslund i Klockrike.

6. Jag älskar Barbapapa, professor Balthazar och Fablernas Värld!

7. Jag kan spela på tre blockflöjter samtidigt, så att det blir en låt av det.