Familjen Annorlunda

På måndagkvällarna brukar jag titta på Familjen Annorlunda på fyran. Första avsnittet såg jag för att jag ville få lite perspektiv på grötkladdiga frukostar, och det fungerade alldeles utmärkt... Har också läst lite på TV4:s forum, där fembarnsfamiljen i Staffanstorp får väldigt mycket kritik för att de ber om hjälp. De hade tänkt sig ett barn till, utöver de två de hade, och fick trillingar. De "typiskt svenska" kommentarerna är "skyll er själva" och "jag har minsann fyra barn och har aldrig fått hjälp och aldrig bett om det heller". Föräldrarna får också mycket gnäll över att de gärna vill ha tid med varandra. Något som det tjatas så mycket om för alla andra småbarnsföräldrar, att det är viktigt att inte tappa bort varandra, men just de här två skall alltså skylla sig själva för att de fick nästan dubbelt så många barn som de önskat?

Nu är jag verkligen ingen samhällsekonom, men det tycks som att det är betydligt bättre att ge hjälp till en familj som ber om det än att låta den rasa samman. Skilsmässor kostar betydligt mer än de femhundra kronor som man själv får punga ut med. Utbrändhet, depressioner och stressade, försummade barn är inte heller gratis.

Hur kaxig den här mamman än är, så är jag inte dumstolt. Hur mycket jag än älskar mina barn, så var det otroligt skönt att få resa bort med maken på tu man hand häromveckan. Jag tar tacksamt emot hjälp av släkt och vänner. Kan jag lära mina barn att det är bra att be om hjälp, så hoppas jag kunna befria dem från mycket stress i framtiden.