Lyckat!

Inatt sov jag med barnen igen, efter en natt på jobbet. När sonen vaknade plockade jag upp honom, men han ville gå till pappa! Det kändes så bra!

Mammainstinkter

Maken slutade jobbet i tisdags och har nu sommarlov, så jag passar på att jobba ett par veckor innan vi tar en gemensam semester. Det betyder att jag gick upp tjugo över fem imorse, en tid då båda barnen vanligtvis sover gott.
Men imorse vaknade sonen och ville ha sin mamma. Igår var han lite febrig efter en vaccination, och sov lite oroligt. Alla mina instinkter sade åt mig att ta hand om honom, strunta i mitt jobb och bara tillgodose hans önskemål. Jag hade några minuter över, och lade mig i sängen med honom och kände hur hela hans lilla kropp slappnade av i välbehag och trygghet.
Men. Han har en pappa också, och lite av vitsen med att jag skall jobba nu är att stärka bandet mellan far och son. I sommar kommer vi att vara hos mina föräldrar, och då är det morfar som gäller hela dagen. Det är nu tiden finns.
Så jag kysste ömt den lilla och förklarade att han nu fick ligga och mysa på pappas mage, och cyklade iväg i den småkyliga sommarmorgonen. Strax efter hade lillen somnat om och sov sedan gott, fick jag veta.

Även om jag hade haft ett jobb som jag hade kunnat strunta i, så hade jag inte gjort oss som familj någon tjänst i längden genom att lyda mina instinkter. Vi blir en mycket bättre familj om pappa också får chansen att trösta!

Är det något jag missat?

Jag är ganska pysslig av mig. Jag väver, filtnålar, har just lärt mig baka surdegsbröd, gör korsord, tecknar en serie http://gravidserier.blogg.se/ , skriver brev, håller i trådarna till en julmarknad på ett litet soldattorp i området och är engagerad i en cafégrupp på samma torp, jag trycker på tyg och syr lite och träffar gärna vänner.

"Jag fattar inte hur du hinner", är en återkommande kommentar av andra hemmavarande mammor.

Vad har jag missat? Vad är det jag borde göra?

Städa, förmodligen. Det är oftast ganska rörigt här hemma. Dels har jag själv en förmåga att röra till det - det räcker med att posten kommer så är det kört. Dels hjälper barnen till så snällt och placerar köksgeråd och allt annat överallt.
Laga mat? Jodå, när vi inte har de duktiga matsedlarna (vilket vi oftast inte har...) så blir det mycket mat som går snabbt att laga. Köttfärssås är bra, pyttipanna ännu bättre.
Leka med barnen? Bara om de ber mig. Jag tror på att låta dem leka själva så mycket som möjligt. Detta, i kombination med deras personligheter, gör att jag sällan behöver underhålla eller "stimulera" dem.
Tvätta? Med egen tvättmaskin tar det ingen tid att tala om.
Handla gör jag ju, oftast i kombination med att lillen skall sova så den tiden hade jag ändå behövt ta till sövning.

Vad är det som förväntas av mig? Inte för att jag bryr mig om det, men jag är nyfiken!