Att ta beslut

Häromdagen fick jag anledning att fundera över åsikten om huruvida det är rätt eller fel att döpa barn i kyrkan.

Just det kristna dopet har jag också en del åsikter om. Alltför många låter döpa sina barn i kyrkan utan att ha någon som helst intention att hålla allt man faktiskt lovar vid ett dop. Det är bara en trevlig ceremoni som hör till traditionen. Min man är troende kristen, men själv har jag gått ur Svenska Kyrkan och kan därför inte gå med på att låta döpa barnen in i den kristna församlingen. Däremot har jag tacksamt tagit emot öppningen att låta barnen bli välsignade av en präst, och vill de själva bli aktiva inom kyrkan så är det bara trevligt.

Men!

För de som verkligen tror på den kristna guden, och verkligen vill att deras barn skall få bli en del av en församling, så är det självklart rätt att låta döpa dem i kyrkan! Vårt ansvar som föräldrar är att hela tiden göra val åt våra barn, mer eller mindre viktiga, tills de kan göra valen själva. Vi väljer om barnen skall bli köttätare eller vegetarianer. Vi väljer om de skall gå på dagis eller vara hemma. Om de skall ha den prickiga eller randiga bodyn. Om de skall ha ett sparkonto. Vi väljer, både aktivt och passivt, att barnen skall ha en liknande livsstil som vi själva. Jag gillar inte vintersport, alltså tar jag inte med mina barn till skridskobanan. Jag gillar att åka pulka, alltså åker mina barn pulka. Jag gillar att koppla av med en film efter en jäktig dag, alltså får mina barn titta på en film om de vill när de kommer hem från en späckad dag på dagis.

Om mina barn vill bli medlemmar i Svenska Kyrkan så står det dem fritt att bli det. Om mina vänners barn vill gå ur kyrkan, så är det lika fritt.