Förskolan

Ni som följt den här bloggen, eller känner mig, vet att jag är kritisk till samhällets inställning att barn bör börja dagis när de är halvtannat år, för att vi föräldrar inte är tillräckligt kompetenta för att ha hand om deras uppfostran. Dagis, eller förskola, i sig har jag ingenting emot, och jag och maken har hela tiden varit överens om att våra barn skall få gå där när vi tycker att det är dags. Så nu har jag anmält dottern, snart tre år, och hoppas få plats för henne i augusti. På ett sätt vill jag fortsätta vara hemma med henne, men nu tror jag verkligen att hon kommer att få ut mer av att få skapa sig en ny tillhörighet utanför hemmet med nya barn och människor, de femton timmar i veckan som hon får gå medan lillebror är hemma ett år till. Jag har blivit anklagad för att vara egoistisk som "håller henne hemma", något jag inte har tagit åt mig av eftersom jag är övertygad om att hemmet varit den absolut bästa miljön för henne. Men som sagt, nu börjar det bli dags.

Jag har kluvna tankar om detta. Nyfikenhet - hur kommer hon att utvecklas, vilka kompisar kommer hon att få, hur kommer hon att relatera till personalen? Bävan - kommer hon att bli samma retsticka som vissa jämnåriga, som gått på dagis sedan de varit ett och ett halvt, och verkligen gillar att ta saker för varandra bara för att jäklas? Hur kommer hon att behandla sin lillebror om hon får lära sig att slita leksaker från andra barn? Hur kommer han att reagera om storasyster inte alltid är där, och om hon börjar bete sig annorlunda?

Ett halvår kvar.