Wednesday, March 2, 2011

Förklaring till dagishämtning

Jag frågade vår förskola hur de såg på de här föräldratipsen, framför allt om hur man hämtar sina barn. Vi dröjer oss nämligen nästan alltid kvar en stund för att låta barnen avsluta sin lek, och för att växla några ord med pedagogerna och de andra barnen. Då förklarade de att det för deras del inte var några problem med att göra som vi gör, inte när vi kommer när allt schemalagt redan är avklarat. Däremot berättade de att det kan bli körigt om "femtontimmarsbarnen"s föräldrar inte håller tiden. De går, eller gick - nu är ju tiderna ändrade även i vår stad - mellan nio och två. Klockan två är det mellanmål. Helst vill ju inte pedagogerna duka upp något smaskigt inför ögonen på dem som inte skall få något. Om då föräldrarna är sena eller drar ut på hämtningen, så blir allt förskjutet så att kökspersonalen kanske inte kan sluta i tid. Och det är klart att pedagogerna också vill kunna gå hem den tid de slutar!

Men det var skönt att få bekräftat att vi är välkomna att stanna kvar en stund! För oss är det kanske extra viktigt att få prata om hur dottern har haft det. Pedagogerna berättar också ofta om små guldögonblick. Vi behöver nog de här pratstunderna, både de och vi.

Wednesday, January 12, 2011

Att hämta på dagis

Förra veckan var hela familjen på biblioteket. Jag bläddrade lite i Vi Föräldrar, och läste en lista på tio saker som förskolepedagogerna skulle vilja säga till föräldrarna. Flera av dem handlade om självklara saker, som att inte medvetet skicka barnen till dagis med smittsam ögoninfektion och ljuga om att det är något annat, eller att namna kläder. Men en punkt reagerade jag starkt på! Den handlade om hur man skall bete sig när man hämtar sitt barn. Det stod ungefär såhär: "När du skall hämta ditt barn, så hämta! Stanna inte kvar en halvtimme och titta på när Lisa leker. Hur skulle du tycka om någon kom till ditt jobb och bara hängde? Vi försöker faktiskt arbeta!" Och att andra barn kunde bli oroliga om en del föräldrar dröjde sig kvar, att de inte förstod varför inte deras föräldrar också kom.

I vissa situationer förstår jag det. Om vi kommer mitt i lunchen, eller fikat, eller någon tydlig aktivitet. Eller om vi uppenbart stör. Men vi dröjer oss nästan alltid kvar en stund. Det frågade vi om redan innan barnen började förskolan, om det var okej att vi gjorde det, så att vi inte bara rusar in och sliter upp våra barn ur något de håller på med. Vi fick klartecken då, och nu har jag frågat flera av pedagogerna igen - är det okej att vi hänger kvar en stund, eller tycker ni att vi är jobbiga? De svarade att det inte har varit några problem alls med det. Men vi kommer nästan alltid under den fria leken på eftermiddagen, och stör på så sätt ingenting som hela gruppen är koncentrerad på.

För oss är det här ett sätt att lära känna de människor som hjälper till att fostra våra barn. Ett utvecklingssamtal per termin känns inte tillräckligt för det. Vi får också en chans att lära känna de andra barnen. De accepterade snabbt att just de här föräldrarna, de kommer gärna in och pratar lite. En del kommer och kramas, en del berättar vad de har gjort under dagen, en del visar att de minsann kan alla bokstäver.

På vissa förskolor är det här otänkbart. Därför är jag så glad över att vårt ställe inte resonerar som så att vi stör deras arbete och oroar de andra barnen. Jag vill gärna tro att det är bra för dem att de får träffa några andra vuxna också, som bara finns där några minuter utan krav.

Thursday, January 6, 2011

Ödmjuka mamman?

Fick en förfrågan häromdagen huruvida jag har lagt ner den här bloggen. Det har jag inte, inte aktivt åtminstone, men sedan vi fick dotterns autismdiagnos i höstas har mitt föräldraskap handlat mycket om att försöka vara ödmjuk istället för kaxig. Alla mina känslor kring detta har hamnat i en ny blogg, där jag försöker vara lite mer anonym för mina barns skull. En hel del kaxighet blossar upp när jag inte är överens med gängse uppfattningar om hur man skall hantera denna situation, men den hamnar som sagt där.

Men då och då kommer jag nog att ha åsikter som ventileras bäst i denna blogg.