En bekant till mig sade att det absolut värsta man kan råka ut för måste vara att förlora sin partner. Han menade att det ju var en människa man själv valt att leva tillsammans med. Att förlora ett barn, som jag anser vara mycket värre, tyckte han inte var lika djupt. Jag älskar min man och skulle sörja om han försvann ur mitt liv, men kärleken till mina barn är av ett helt annat slag. Den är så stark att jag tror att mitt hjärta skulle sluta slå om något hände dem.
De senaste dagarna har jag blivit påmind om vad helvetet på jorden kan innebära - att ens barn försvinner och man inte vet vad som hänt. Tillochmed att hitta barnet dött måste vara bättre!
Jag tror inte på att oroa sig i förväg. Om ingenting händer, så har jag ägnat onödig energi åt oro, och om något skulle hända så spelar det ingen roll om jag oroade mig eller ej. Men visst dyker tankarna upp ibland, särskilt när sådant här händer.
Jag är helt för att förlåta och gå vidare i livet, men om någon skadar mina barn så vet jag verkligen inte vad jag gör.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment