Visualisering...

Även en Kaxig Mamma kan ha dagar då motgångar staplar sig ovanpå varandra. Denna dag började bra, maken hade sovmorgon och kunde hjälpa till med morgonbestyren innan han gav sig iväg. Vädret är helt fantastiskt, soligt och varmt, och jag tänkte ta en långpromenad till Gottsunda för att äta lunch, storhandla och ta bussen hem lagom till dotterns sovtid. Första etappen var härlig, dottern satt och kvittrade och sonen sov. Sedan sade det *PANG* någonstans på Konsumvägen, och jag undrade först vad det var för idiot som lekte med smällare men insåg snabbt att det var ett av däcken som gått sönder. Jag har aldrig gillat de där luftdäcken, vi har redan fått köpa ny slang till ett av dem, och nu är jag ännu mer missnöjd. Jag visste inte hur stor skada jag skulle göra på vagnen genom att gå med den på bara fälgen, och dessutom var den extra tung med ett trasigt däck. Jag kunde emellertid inte stå på Konsumvägen och glo resten av dagen så jag tog mig till närmaste busshållplats vid ICA Norby. Funderade på om jag skulle handla där istället, men de blöjor vi köper finns inte där och hursomhelst är det en ganska dyr affär så jag tog bussen till Gottsunda. Där hade jag som sagt tänkt att dottern och jag kunde äta varsin grillad korv, men det ville hon inte alls. De var dessutom inte varma, så jag fick be om att lägga tillbaka den ena en stund. Korvbröd och banan gick dock ner.

Sedan tänkte jag att det kunde vara kul att gå till Gottsundabiblioteket en stund. Det tyckte dottern också, förutsatt att jag bar henne. Försökte jag sätta ner henne i vagnen så illvrålade hon. Så jag hade en tung tvååring på höften och försökte samtidigt manövrera en klumpig syskonvagn. Det gick bra den lilla biten. På biblioteket var det jättekul en stund, sedan blev hon plötsligt jätteledsen och började gråta, lagom till att sonen behövde bytas på förstås. Att få henne ner i vagnen igen visade sig vara omöjligt utan gråt och tandagnisslan. Försökte sitta med henne en stund på en bänk, då hon lugnade sig, men försökte jag sätta ner henne igen så gav hon hals. Storhandlingen bestämde jag mig för att skippa, men blöjor behövdes verkligen så jag gick in på ICA trots ljudliga protester. Där var förstås just hennes storlek slut, och jag hade inte sinnesnärvaro nog för att tänka ut vad jag skulle köpa istället så jag provade Willys istället. Först köpte jag ett paket pepparkakor (man skall aldrig underskatta den lilla mutans makt i vardagen!), men för första gången i sitt liv sade hon nej till det så då gav jag upp hela projektet och åkte hem. Sonen var gudomligt tålmodig trots att storasyster gång på gång tog stöd mot honom för att resa sig upp i vagnen. Jag ägnade hela bussresan åt att visualisera mig själv, nykissad, sittande med dottern i famnen i soffan medan sonen sov i vagnen. I hissen gav emellertid sonen upp och började gallskrika han också. Det fick han göra en stund, då jag upptäckte att dottern hade bajsat, något som säkerligen påverkade hennes humör. När hon var sanerad hade sonen tystnat, och jag fick hela två minuter i soffan enligt visualiseringen innan han började gråta igen. När jag flyttade mig från soffan blev dottern förstås ledsen igen, och en stund hade jag två skrikande ungar på vardera sida i sängen innan jag lyckades få sonen att ta bröstet och dottern blev kramad med andra armen i en för mig mycket obekväm ställning men det var bara att ignorera. Just som båda lugnat ner sig och var glada igen, så sket sonen igenom blöjan, kläderna och på pappas täcke. Gudskelov var dottern glad vid det laget, så jag hann byta på honom och lägga honom i babygymet innan dottern blev smågnällig och ville sitta i knät. Detta inlägg har jag till största delen skrivit med henne i knät, efter att ha SMS:at maken och bett honom köpa allt jag skulle köpt.

Nu leker dottern igen, men sonen har tröttnat så nu skall jag ha honom i knät och se på Top Model 4 och äta färdigmat eller pepparkakor till middag.