Angående kommentaren till mitt inlägg om politik - nej, antal föräldradagar kan inte riktigt jämföras med hur mycket tid man får med sitt barn! De här rättviseförespråkarna verkar bara tänka på antalet dagar som man är borta från sitt arbete, och därmed hur mycket svårare det blir att Göra Karriär om man är hemma längre. Rättvisan gäller tydligen inte barnet, vilken tid barnet får med respektive förälder. Inse fakta - ett litet barn sover väldigt mycket. Ett litet barn kan inte uttrycka sig på så många andra sätt än att skrika. Första tiden hemma går alltså till stor del åt att försöka lista ut varför barnet skriker och sedan försöka göra något åt det, och att vila eller göra annat medan barnet sover. Tiden man verkligen gör något tillsammans med sitt barn är de första månaderna inte lång.
En riktigt rättvis fördelning av föräldradagarna skulle väl vara att stanna hemma halva veckan var. Då får båda föräldrar prova på hur det är att vara tillsammans hela dagar med ett litet knyte som mest vill vara i famnen, och en alltmer självständig liten individ som utforskar omvärlden. Om barnet ammas så faller rättvisan redan där.
Rättvisa för barnet, vad är det? När börjar det bli medvetet om vilken förälder som är där hela dagarna och vem som kommer hem på eftermiddagen, och när börjar det bry sig om vem som är hemma? Om barnet inte ammas så tror jag inte att barnet bryr sig särskilt mycket om vem det är som är hemma de första månaderna, bara det får vara i famnen och helst sova där. Den vakna, medvetna tiden blir mycket längre under den sista halvan av tiden barnet är hemma, så är det då rättvist att den ena föräldern får så mycket mer vakentid?
Snälla, låt oss få bestämma detta själva!
No comments:
Post a Comment