När jag diskuterade familjepolitik inför valet stötte jag på en ganska ung miljöpartitjej som, liksom jag, hade mycket bestämda åsikter men av annat slag. Hon sade rakt ut att om inte en man var beredd att ta 50% av föräldraledigheten, så borde han fundera på om han överhuvudtaget skulle ha barn! Ett barn har ju "rätt till" båda sina föräldrar. Förklara för mig vad det innebär, tack! Min man är lärare och kommer ofta hem tidigt. Ibland har han också sovmorgon och får morgontimmarna med barnen. Han är hemma varje helg och över alla skollov. Våra barn är uppe till sent om kvällen och sover länge på morgnarna, och brukar dessutom ta en tupplur mitt på dagen. Det är sant att jag haft några fler vakna timmar med dem när jag varit hemma och maken jobbat, men betyder det att de inte har någon pappa?
Min man älskar sitt jobb och mår verkligen bra av att vara ute och undervisa och sedan komma hem till oss. Jag har en tjänst som personlig assistent, som jag visserligen trivs bra med men vill mycket, mycket hellre vara hemma med barnen medan de är små. Nog verkar det praktiskt att den som trivs bäst med att arbeta får göra det, och den som vill vara hemma är det? Miljöpartisten tyckte inte det, utan rådde mig att byta jobb!
En väninna till mig tyckte att det var sorgligt att det är i de traditionella rollerna som jag och min man känner oss hemma. Hon unnade mig också verkligen att hitta hem i arbetslivet. Visst skulle det vara trevligt att komma på vad jag vill "bli" så småningom, och kunna känna att hela min kapacitet kommer till användning i ett arbete, men mitt "arbete" just nu är det bästa tänkbara! Äntligen känner jag att jag är precis där jag skall vara i livet! Varje dag, varje minut är värdefull och jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv. Är det sorgligt? För mig kan inget betalt arbete i världen vara lika viktigt som att ge mina barn en trygg och bra start i livet.
Kvinnofälla? Sicket skitsnack! Det är väl ingen fälla om jag gör ett medvetet val. Jag struntar fullständigt i om min pension inte blir särskilt hög, eller om min dröm om ett boende med en uteplats aldrig blir verklighet för att vi inte har råd. Om någon anser mig vara illojal mot resten av den svenska kvinnligheten för att jag, genom att vilja vara borta från arbetslivet så länge som möjligt, hjälper till att behålla löneglipan mellan könen, så får de tycka det. Vi gör det vi tror är bäst för vår familj. Hittills har jag inte "tagit" någonting av min mans föräldradagar, och det är möjligt att det blir 50-50 i slutändan, men det skall i så fall vara vårt val.
2 comments:
En annan situation, samma åsikt. Jag har varit hemma med vår dotter i nio månader nu, exakt. Hon är en sådan tös som lägger sig tidigt, absolut senast halv sju, gärna redan klockan sex på kvällen.
Maken har kunnat flexa lite på sitt jobb, men har ändå inte lyckats komma hem förrän kvart över fem, halv sex på kvällen. Stockholmstrafiken är inte att leka med, men han har på ett ungefär snittat 45 minuter vaken tid med dottern på vardagarna, och så helgerna då.
Imorgon börjar jag jobba. Då ska han få vara hemma med vår dotter i 6 månader, enligt planen. I praktiken får vi se om det funkar hela sex månader. Han är en underbar far, men ersättningen är sådan att vi kanske inte klarar det ekonomiskt. Vem är det då som ska bestämma om han ska ha halva föräldraförsäkringen eller inte? Mitt jobb innebär många kvällspass och helgpass. Eftersom dottern somnar så tidigt som hon gör så kommer jag att träffa henne på endast 2 vardagkvällar i veckan, plus de helger som jag är ledig på. ”Men du har ju förmiddagarna” invänder några vänner. Om jag jobbar till halv elva på kvällen och sedan har en halvtimmes resa hem, inte sjutton klarar jag av att gå upp före nio då. Inte om jag ska vara pigg och glad mot kunderna nästa kväll. Och mellan 10 och halv tolv sover min sötnos förmiddagslur...
Alla har rätt till båda sina föräldrar. Alla föräldrar måste ha rätten att själva bestämma hur man fördelar föräldradagarna. För i praktiken är lika många föräldradagar inte samma sak som lika mycket tid, och det finns fler saker än politiker som bestämmer hur man tar ut dagarna.
Inte jag som skrev intillstående kommentar, men hon lyckades tydligen inte posta den. Är det någon mer som försökt men misslyckats, så hör av er till mig!
Post a Comment