Förskola heter det ju. En skola med pedagogik och en massa annat som sägs vara så himla viktigt för barnen att få, så viktigt att folk har anklagat mig för att vara egoistisk och inte tänka på dotterns bästa när jag "höll henne hemma" de första åren.
Nu har våra barn gått i förskolan ett år, och vi trivs alla med det. Men igår, på föräldramötet, kunde jag inte låta bli att kommentera hur kluvet budskapet om förskolan är. Dels att det är så himla viktigt - men när ett barn får syskon, då är det plötsligt inte lika viktigt. Då får det bara vara i förskolan femton timmar i veckan, åtminstone i vår kommun. Här får de åtminstone gå tre dagar i veckan mellan nio och två, medan i andra kommuner är det tre timmar fem dagar i veckan, och ingen lunch. Hela biten med hur viktigt det är med måltiden ur en pedagogisk synvinkel faller platt och man får en fadd smak av snålhet i munnen. Och att som vuxen ta en semesterdag för att flyttstäda, det är helt otänkbart. Då är dagis plötsligt inte en fin pedagogisk institution som är till för barnets bästa, utan en förvaringsanstalt där vi lämnar in ungarna medan vi är tvungna att jobba.
Givetvis blev jag genast missförstådd, och kommentarer som "hur skulle det se ut om alla..." fälldes, jämte lovprisningar av den svenska förskolan jämfört med andra länder. Ja, det är otroligt billigt att få ha sina barn i förskolan för runt en tusenlapp per månad, när det i till exempel Australien kan kosta fem hundra kronor per dag. Nej, jag tror inte att "alla" skulle välja att ha sina barn på dagis under hela semestern. Jag tycker att barn behöver semester och sommarlov lika väl som föräldrarna. Och jag själv valde ju att inte ha mitt äldsta barn på dagis alls när jag var hemma med lillebror. För mig fanns det ingen anledning, jag var ju ändå hemma och såg på dagis som just en förvaringsinstitution som jag just då inte behövde.
Men det är ändå något som inte riktigt rimmar här. På vår förskola skall de tydligen ha yoga måndagar och fredagar, något som en mamma var väldigt intresserad av att låta sitt barn prova - men han har småsyskon som inte går på dagis, så han får inte vara där på måndagar och fredagar. Den spännande utflykten som man har planerat i flera veckor, den kanske barnet missar eftersom familjen flyttar den dagen och måste ta ut en semesterdag, och då får man ju inte ha sitt barn i förskolan.
Om det nu skall vara en FörSkola, hur bisarrt låter inte det då? "Ditt barn får inte vara i skolan om inte du är ute och tjänar pengar." Vad är det egentligen som är barnets bästa i det här?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Håller helt med! Ännu knäppare blir det om man tänker på att i exempelvis Stockholm får alla barn vara på förskolan i 30 timmar, även de med småsyskon. Men det skiljer från kommun till kommun, och här lägger vi uppenbarligen inte pengarna på sånt...
Kan inte annat än hålla med, till punkt och pricka! Här är det samma upplägg med antal timmar som hos er, men kanonsträngt när det gäller barn på dagis/fritids utan att föräldrar jobbar - vi får inte ens stanna för att köpa en liter mjölk på väg till förskolan. Om man inte har generösa fröknar, då kan man mygla litet.
Och har man sett en femåring storgråta för att de inte fått vara med och öva på luciasångerna, då blir man onekligen litet fundersam över vad förskolan är till för. Egentligen.
Jag inser att vi måste ha haft stor tur med vår förskola. De har ju gått 15 tim/v långa perider då jag varit arbetslös och föräldrarledig...utom sista åren då T gick 25t/v för att personalen tyckte T behövde det för att utv socialt mer (godkänt av kommunen).
Denna föräldrardrivna f-skola upplevde jag som flexibel och respektfull mot familjerna som var medlemmar där. Alla fick självklart vara med i verksamheten, tiderna valde jag själv och skulle de på utflykt eller nått på en ledig dag ringde de och frågade om vi kunde byta eller om barnet fick vara med ändå...
Post a Comment