Att bjuda på sig själv

Vissa människor, särskilt inom media, anses "bjuda på sig själva". Jag funderar ibland över vad det är de bjuder på, och noterar vimsighet, kaos och en viss gapighet. Det är sådant som är fint att bjuda på, då får vi andra tillfälle att känna oss bättre.

En väninna berättade om en kvinnlig krönikör som berättade om sitt familjeliv. När hon skrev om sina problem så fick hon massor av stöd, men så fort hon berättade om någon som hon själv tyckte var bra, till exempel att hennes barn inte åt fet snabbmat, så blev tongångarna helt annorlunda. Läsarna kunde bli riktigt otrevliga. Då heter det inte att hon bjuder på sig själv, snarare att hon kör ner pekpinnar i halsen.

Jag vill kunna berätta om vilken bra förälder jag anser mig vara, utan att någon skall bli irriterad över det. Samtidigt vill jag kunna berätta om de tillfällen då jag känner att orken tryter, utan att någon skall jubla elakt och tänka att det är rätt åt henne, så kaxig som hon är. Jag vill helt enkelt kunna bjuda på mig själv, så som jag är, utan att göra mig till en clown.