Mina barn sover, peppar peppar, oftast gott på nätterna vilket gör att jag känner mig utvilad om morgnarna. Där är en av de viktigaste nycklarna till att jag aldrig har haft några problem med mammaorken. Eventuella läsare med jobbiga nätter kanske tänker att "ja ja, det där är ju lätt för henne att säga, hon skulle prova på mitt liv!" Jag erkänner gärna - jag har inte en aning om hur det är att natt efter natt behöva gå och vagga barn. Min familj har hittills varit oerhört priviligierad på det området, och det vet jag om och är tacksam över, varje dag. Hur jag skulle orka hålla mig till nästa nyckel om jag aldrig fick sova ordentligt vet jag inte. Då vore jag nog inte lika kaxig längre.
Nästa nyckel är att tänka och försöka sätta mig in i andra människors situation, främst familjemedlemmarna. Mina barn är fortfarande små, den äldsta fyller snart två år, och jag tror inte att någon föds med illvilja i sinnet. Därför finns det en orsak till varför de skriker, slår eller kastar saker. Allt kan bli mycket trevligare om jag försöker ta reda på orsaken till att dottern absolut vägrar sätta sig i sin stol vid middagsdags, istället för att resolut trycka ner henne. Senaste gångerna hon inte har velat sätta sig har hon nämligen bajsat, och då är det väl helt naturligt att inte vilja sätta sig! Sedan finns det oönskvärda beteenden som att kasta mat på golvet eller slåss, och där spelar det ingen roll att jag förstår varför potatisen hamnar på golvet. Det är ändå inte okej. Men är det något att bli arg över? Jag tycker inte det. Det går att låta sträng utan att vara arg.
Min tredje tålamodsnyckel är tacksamhet. Även under till synes ändlös gråt efter mardrömmar eller vid förkylningar eller de där mystiska anledningarna som man bra gärna skulle vilja veta, så har aldrig känslan av tacksamhet lämnat mig. Jag har åtminstone barn att trösta!
En nyckel som jag aldrig kan ge som tips, liksom sömnnyckeln, är att båda barnen är harmoniska och kan vara för sig själv. Det är inte svårt att vara tålmodig mamma åt en dotter som sitter i sitt rum och läser böcker!
No comments:
Post a Comment