Igår träffade jag på en mamma som har två barn, den yngsta sex veckor. Hon berättade att hon var ensam med dem, och min första reaktion var något i stil med "oj, jobbigt!". Jag såg nämligen framför mig ett tidigare fungerande familjeliv och en separation under andra graviditeten eller alldeles nyligen. Det visade sig dock att båda barnen var "donatorbarn" från Danmark och att mamman hela tiden haft för avsikt att vara ensam. Då kom allt i ett annat läge. Säkerligen är det mer pyssel att vara ensam, men med ett bra tankemönster behöver det inte vara jobbigare än om man är två. Som självvald singelförälder behöver man ju inte heller känna besvikelse över att inte få avlastning av sin partner.
Familjekonstellationerna blir alltmer varierande i samhället. Jag känner både frivilligt och ofrivilligt ensamstående med biologiskt egna eller adopterade barn, ett vän-par av olika kön som valt att ha barn tillsammans, och ett samkönat par som hoppas på barn så småningom. Vi traditionella kärnfamiljer börjar nästan kännas exotiska! De konservativa må tycka vad de vill om detta, men min åsikt är att alla familjer där det finns kärlek, trygghet och respekt är bra familjer oavsett hur många mammor eller pappor som ingår i den!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Det viktiga är ju trots allt att barnen växer upp i ett tryggt hem med en harmonisk familj, oavsett hur den ser ut. Jag kan bli så trött på allt snack om att barn måste ha just en mamma och en pappa som lever tillsammans för att få det bra.
Men du menar väl inte att nyskild=alltid jobbigt, och självvald singel=en helt annan sak, troligen lycklig????
Med tanke på att du är väldigt ilsk över generaliseringar hoppas jag att jag missförstod.
MVH AK, singel sedan strax före förlossningen, inte planerat men absolut inte olyckligt. Snarare världens lyckligaste, ungefär. Att jämföra med de tusen och åter tusen som LEVER KVAR i dåliga relationer!Men det förstås, dem är det inte PC att beklaga.
AK - nej, så menar jag inte. Att stanna kvar i ett dåligt förhållande är inte bra för någon. Att separera kan vara en enorm befrielse, kanske särskilt när man har småbarn! Och en singel, självvald eller ej, kan naturligtvis vara både glad och ledsen, känna sig både ensam och rik.
Det jag ville berätta om var just mina egna fördomar. Min spontana reaktion var just som jag berättade, att jag hade sett något bra framför mig som hade blivit till något dåligt. Hade hon sagt att "vi separerade nyligen, men det känns bra", så hade även då saken kommit i ett annat läge. Fördomar handlar ju just om det, att döma i förväg, åt det ena eller andra hållet. Jag såg min egen situation framför mig, hur tungt det hade varit om jag blivit ensam med en tvååring och en bebis.
Det var fel av mig att anta att det var jobbigt innan jag hade stämt av hur läget egentligen var. Det här inlägget var skrivet som en känga till mig själv. Precis som du säger, jag som är så irriterad på generaliseringar, och så gick jag och gjorde samma sak. Så lätt hänt var det.
Hoppas du får fortsätta vara lycklig!
tack för snabbt svar:) - tur jag frågade och inte bara blev förbannad och gick vidare då!
Post a Comment