Barnmat

Jag har alltid gjort egen mat till både dottern och sonen. Främst för att det är så mycket billigare, men också för att jag är djupt misstänksam mot barnmatsindustrin, och förväntar mig att det skall finnas glas och rakblad i maten. Då och då får man också rapporter om att det är för mycket vatten, för mycket socker och för lite fett i maten man köper, och då får jag vatten på min kvarn.
En väninna gjorde mat åt sitt äldsta barn, men köper nu till sitt andra. "Jag ställer inte upp på det där en gång till, med att koka och mosa och puréa och frysa och hålla på," säger hon. Nu har jag som sagt aldrig köpt barnmatsburkar, men hur mycket svårare kan det vara att göra själv? Jag köper en påse frysta grönsaker, häller i lite köttfärs och matfett och eventuellt någon krydda. Det kan stå och puttra en stund på spisen utan övervakning. Sedan kör jag lite med stavmixern, och häller upp i bullformar som jag sedan ställer i frysen. Vips har jag middag för en eller två veckor, beroende på hur stor sats jag kokar! Att tina en sådan form tar knappt en minut i mikron. Jag har då ingen glasburk som måste diskas och tas omhand. Skall jag iväg någonstans, så lägger jag en bullform i en påse eller en liten burk. På vilket sätt skulle detta vara krångligare än att köpa burkar?
Gröt gör jag också själv, havregrynsgröt med äppelmos tar mindre än tre minuter att göra och kör jag den i mikron direkt i skålen blir det inte någon disk att tala om (såvida inte gröten pöser över...). Vällingen tar ett par minuter längre, ungefär fem minuter tills jag har en drickvarm päronvälling med havremjölk och standardmjölk, så det är lagom att jag gör den medan maken fixar pyjamas. Jag vet inte vad vällingpulver kostar, kanske blir inte just vällingen så mycket billigare, men oj så god den är! Och jag vet vad det är i den!

En del tror att jag är någon principfast "allt-skall-vara-naturligt"-mamma som "förstås" kör med tygblöjor, men så är det inte. I så fall skulle jag väl bara köpa ekologiska närproducerade grönsaker till maten. Eldorados frysta sommargrönsaker går alldeles utmärkt. En sådan påse räcker till lillgrabben i gott och väl en månad, med lite köttfärs i, och kostar väl lika mycket som två barnmatsburkar. Lös den ekvationen!

Om förälskelse

En del av mina väninnor säger att de går så mycket upp i sina barn att de knappt har tid för någon eller något annat. Jag kan inte känna igen mig i det, och diskuterade saken med min man som tror att det har med förälskelse att göra. Att man helt enkelt är förälskad i sitt barn (något som jag också har hört sägas, när jag tänker efter).

Då förstår jag bättre vad det handlar om. I en förälskelse behövs ingen annan, kanske inte ens barnets andra förälder. Då förstår jag också bättre varför så många förhållanden spricker under ett barns första levnadsår. Och kommentarer som "vi skall nog inte ha syskon till X, vi har det ju så bra bara vi!".

På ett sätt kan det nog vara fantastiskt att vara så förälskad i sitt lilla knyte. Jag är dock nöjd med att "bara" älska dem. Jag vill inte stänga in mig i en bubbla, hur lyckorusig den än är. Att uppleva världen och möten tillsammans med mina barn är en stor förmån, och jag vill ju visa upp dem för hela världen!

På kvällarna vill jag emellertid helst vara hemma med min familj. Igår var jag på fest på egen hand medan maken var hemma med barnen. Jag hade sett fram emot den, och visst var det trevligt. Det är skönt att vara utan barnen - en kort stund. Efter en timme längtade jag efter familjen (maken också), och vid nio åkte jag hem för att jag faktiskt var trött och tyckte att det lät mer lockande att åka hem och somna i vettig tid istället för att försöka pigga upp mig med en kopp te som jag blev erbjuden.

När jag cyklade hem slogs jag återigen av hur lyckligt lottad jag är. Hur många gånger har jag inte cyklat samma väg, och bara haft en kall singelsäng som väntat mig? Nu finns där en hel underbar familj! Det är inte förälskelse jag känner, men en djup kärlek och innerlig tillgivenhet!

Inställningar till föräldraskap

En del blivande föräldrar säger att de inte tänker ändra på sitt liv det allra minsta. Andra gör sig till martyrer och ger upp allt de tidigare tyckt om att göra. Jag försöker tänka på hur jag själv skulle vilja bli behandlad. En bekant sade att deras lilla barn från början måste lära sig att sitta ensam i baksätet när de åker på långresor. Det är säkert bekvämast för föräldrarna att kunna sitta fram och inte behöva underhålla barnet, men skulle jag själv vilja sitta övergiven och bakåtvänd i tio timmar (med raster får man hoppas...) medan de som förväntas bry sig om mig mest sitter tillsammans någon annanstans? Nej, jag skulle nog gärna vilja vara med. Alltså sätter jag mig bak med dottern när vi åker bil. Vill jag själv gå på fest i en annan stad en timme innan det är läggdags? Nej, inte riktigt. Där skulle vi förstås kunna ta med barnen, ta på pyjamas där och låta dem sova på hemvägen. Det händer att vi är hos vänner i stan sent och nattar barnen där. Men just fest och resande på kvällen är ingenting som jag har lust till i det här skedet av mitt liv.
När det gäller egna intressen, så är kompromisser A och O. Många har frågat mig om jag inte skall ta ner min vävstol nu, för att ge plats åt barnens leksaker. Det tänker jag inte. Barnen leker med liv och lust runt min vävstol, och får sitta på vävpallen bredvid mig om de vill. Jag väver inte mer avancerade saker än att jag omedelbart kan släppa det jag har för händer när det behövs. Dottern fick följa med på musikläger när hon var fyra månader, hennes pappa var med henne under lektionerna och jag hoppade över en del pass för att kunna vara med dem lite mer. Ett par vänner älskar att vandra, och skaffade en bärstol till sin son och valde att göra kortare turer.
Ibland kan intresset kräva barnfrihet. Om det finns barnvakt eller en andra förälder som kan ta hand om barnen så är det inga problem, så länge båda föräldrarna är överens. En viss del av sitt "gamla" liv kan man behöva behålla för att kunna vara en bra förälder.

Hopprep

Måste bara dela med mig...
Barnens syssling var här för en vecka sedan och hoppade hopprep. Detta imponerade stort på dottern, som nu lägger hopprepet över axlarna och hoppar jämfota. Så kan man också göra!

Att vara eller icke vara konsekvent

Hos mina föräldrar, där vi tillbringar sommaren, har jag ett fint dockskåp som dottern får leka i när någon är med. Jag vill dock inte att hon sprider ut sakerna, så när hon nyss lade en liten ost i ett leksakslastbilsflak i rummet intill, så utspelade sig följande dialog på ett ungefär, med många fler upprepningar än jag anger:
Mamma: Kan du lägga tillbaka osten?
Dottern: Där ligger den!
M: Ja, men den skall inte ligga där. Den skall ligga i dockskåpet.
D: Där är den.
M: Den skall inte ligga där. Kan du lägga tillbaka den i dockskåpet?
D: Där ligger den så skönt så skönt.
M: Ja, men… etc
D: Det är ju osten som ligger där!
M: Ja, men… etc
D: Där ligger osten!
M: Ja, men… etc
D: Den bor där!
Efter ytterligare en stunds diskussion säger dottern med ett förvånat tonfall:
D: Skall vi lägga tillbaka osten i dockskåpet?
M: Ja, det skall vi!
D: Aneira, mamma och osten!
M: Vi skall lägga osten i dockskåpet!
D: Lilla Tore tittar på osten som ligger i lastbilen.
M: Ja, men… etc
D: Där ligger den så skönt så skönt!
M: Om inte du lägger tillbaka osten, så gör jag det för jag vill inte att den ligger i lastbilen. Du får inte leka med mitt dockskåp om du bär omkring sakerna.
D: Den ligger där.
Jag tar då osten och lägger in den i dockskåpet, varpå dottern storgråter.
D: Vill du ha den i handen!!! (=Jag vill ha den i handen)
M: Ja, du får ha den i handen, men jag vill inte att du lägger ifrån dig den någonstans!
Dottern tar osten och lägger den genast på lastbilsflaket.
D: Där skall osten ligga!
Mamman ger upp, och njuter istället av att skriva ner detta medan båda barnen tjattrar förnöjt här intill. Jag struntar i att vara konsekvent, och tänker istället lägga tillbaka osten vid ett annat tillfälle, och ha lite bättre koll på henne när hon leker i dockskåpet nästa gång. Vissa strider är helt enkelt inte så viktiga att ta.

Mer om att dela med sig

En bekant pratade också om det goda dagis för med sig, att barnen lär sig att dela med sig. I början stod hennes son mest och tittade när någon tog saker ifrån honom, men numera slet han morskt saker ifrån de andra barnen.

Är det att dela med sig???

Min dotter tar ofta saker ifrån sin lillebror och menar att han inte får ha dem. Då kopierar jag en väninnas tillvägagångssätt, och säger till dottern att hon då måste ge lillebror något annat att leka med istället. Det är inte riktigt samma sak som att dela med sig, men hon får lära sig att tänka på andra också. Och jag tänker banne mig själv lära henne att dela med sig!

Hallonspyor...

I onsdags morse åkte vi tåg till Norrköping. Dottern har sena vanor, och vi lyfte henne halvsovande i vagnen. På stan köpte vi en ask hallon, som hon smaskade i sig som frukost. Visst funderade jag på om hon kanske inte borde äta så många på en gång, men jag åt själv av dem och tänkte att det nog egentligen inte var så mycket jämfört med den mängd jordgubbar eller annan frukt som hon brukar äta. Så hon fick så många hon ville. Och kräktes upp dem. På sig och på mig. Maken satt framför med sonen, och jag bad honom ta flickan så att jag skulle kunna sanera oss, eftersom jag trodde hon fått ur sig allt. När han lyfte upp henne så kräktes hon igen, på en stackars ung tjej i ljusa kläder.
Nu tror inte jag att hon läser detta, men jag vill ändå säga hur tacksam jag är mot henne för att hon tog det så lungt trots att hon verkligen inte var glad. Hon konstaterade att "det var ju ofräscht", och gick sedan och bytte kläder. Någon annan hade förmodligen svurit och skrikit åt oss. När hon kom tillbaka sade jag återigen att jag verkligen var ledsen, och hon suckade att det var en hel del kläder som blev förstörda där. Sedan klev hon av i Stockholm, innan jag hann lämna våra kontaktuppgifter till henne. Det hade känts bättre att kunna ersätta henne för de kläder som inte gick att få rena. Jag har mejlat SJ:s kundservice, om hon skulle höra av sig dit, vad mer kan jag göra?
Dottern somnade sedan i mitt knä, alldeles medtagen. Och vi fick bort våra hallonfläckar, så jag hoppas innerligt att tjejen också fick det!