Samsovning

I min yngredom såg jag en gång ett TV-program där en familj hade förvandlat ett av sina mindre rum till en enorm säng där hela familjen sov. Då tyckte jag att det lät knäppt, men nu slår det mig som en utmärkt idé! Dottern har sovit mellan oss sedan hon var under året, och nu markerar sonen tydligt att han inte ALLS vill ligga ensam i sin spjälsäng utan vill vara med oss. Helst på mig. Så idag har vi demonterat spjälsängen och satt in gästsängen. Jag har provat lite olika lösningar för att inte skarven mellan sängarna skall bli så hård, och har gjort ett försök att montera ett stängsel för ena långsidan så att inte det barn som ligger utåt skall ramla ner. Vet inte hur bra det kommer att hålla om barnen får för sig att skaka på det, men det märker vi! Det är inte en bra idé att ha barnen bredvid varandra mellan oss, eftersom sonen gärna klättrar på sin syster vilket hon inte uppskattar.



Det talas om hur viktigt det är att barnen får eget rum ganska tidigt, och att föräldrarna får tid för varandra, men för oss fungerar det här utmärkt. Vi slipper gå upp om barnen är ledsna, det räcker oftast med att lägga en hand på dem så att de känner att vi är där. Och den där tiden för varandra kan vi lika gärna ha i vardagsrummet om barnen somnar före oss (vilket inte händer särskilt ofta). Jag älskar verkligen att vara tillsammans med mina barn, det är otroligt mysigt att sova mellan dem och vakna med dem! Eget rum får bli en senare fråga. Ingen brådska alls för min del!