Mamma i tre steg

Aldrig har man väl så många åsikter om barn och deras fostran som innan man själv har några. Jag och maken skrev en lista på hur vi ville vara med vårt barn, innan hon ens var född, mest för att kolla om vi var överens men också för att se om det höll i sig när det väl blev verklighet. Mycket har vi faktiskt kunnat hålla fast vid, men en del har vi släppt. Till exempel hade vi en tanke om att hon skulle sova i sin egen säng, att det liksom skulle vara bra för henne. Det var hon också med på, ända tills hon blev omkring 9-10 månader. Då ville hon absolut sova med oss, och vi kunde inte finna någon anledning till att vägra henne. Det var dessutom riktigt mysigt. Det är två år sedan nu och hon sover fortfarande hos oss, med undantag för någon natt då hon klättrat upp och somnat i lillebrors spjälsäng. Då får vi istället ha honom mellan oss, för han skall ju vara någonstans också!
När sedan första barnet kommer, om man är så välsignad, så finns det fortfarande ganska mycket tid att hålla fast vid fina principer. AD-droppar varje dag, lugna måltider med alla samlade, inte särskilt mycket TV.
Andra barnet har fått mig att rucka på en hel del. De där AD-dropparna, som jag tidigare inte kunde förstå hur föräldrar kunde glömma, dem får han om jag kommer ihåg dem eller om storasyster påminner. Måltiderna är inte kaotiska, men tämligen ostrukturerade. När jag bara hade dottern, så kunde vi sitta i nästan ett par timmar och mysa vid frukostbordet och lyssna på Fem myror. Hon bläddrade i en leksakskatalog, jag löste korsord eller skrev brev. Sonen vill inte alls sitta still utan klättrar helst upp ur sin stol och kryper omkring på bordet. Mitt val är då mellan att spänna fast honom eller stoppa i honom en sked gröt medan han är i farten. Då jag verkligen inte vill att barnen skall förknippa mat med något obehagligt, så prioriterar jag att få i honom näring. Och när det är dags att laga middag, eller om jag är sjuk och helst vill ligga under en filt, så är Pingu eller Fem myror guld värda om barnen inte redan är sysselsatta med något annat.
Hur det skulle bli med ett tredje barn tänker jag inte ta reda på!