Jul med gott samvete

Jag lever ett otroligt bra liv. Mina barn är glada och friska (återkommande höstförkylningar räknas inte), min man är stabil, älskar mig otroligt mycket och dricker inte mycket mer alkohol än en Koskenkorva när han har ont i halsen någon gång vartannat år. Mina föräldrar är helt underbara och välkomnar oss med öppna famnen och vill gärna att vi bor hos dem hela somrarna och över storhelgerna (men påsken firar vi hos barnens farmor). Min syster och jag har syskonkivats lite under uppväxten om huruvida radion skall vara på vid frukosten, men aldrig varit djupt osams.
Därmed inte sagt att hela livet varit som en lek. Under många år kämpade jag med en dålig självkänsla, och en period mådde jag riktigt dåligt. Men jag jobbade mig ur det. Det tog fem-sex år att ändra mitt tankemönster. Först därefter kunde jag göra de val i livet som får mig att må bra. Att livet är så bra är dels en produkt av mitt eget sätt att leva och tänka, dels en stor portion tur.
Ibland, särskilt vid högtider som julen som kan vara så jobbig för många, får jag nästan ett stick av dåligt samvete gentemot alla som inte har det bra. De som stressar, försöker vara alla till lags, har förlorat anhöriga och sörjer, som så gärna vill att julen skall vara idyllisk men bara får sorg och kaos i paketet. Men då försöker jag tänka att ingen blir gladare av att jag inte njuter av allt det goda jag har fått. Så länge jag är tacksam och ödmjuk, så kan jag få fira jul med min familj i den ro och det lugn jag är förunnad.