Långtråkigt?

Jag får ibland frågan om det inte är långtråkigt att vara hemma med två barn. Svaret blir ett självklart nej. Det finns inte tid till att ha långtråkigt, eftersom det händer saker nästan hela tiden. De stunder som är lugna och barnen sover eller leker för sig själva, pysslar jag med egna saker.
Däremot kan jag verkligen längta efter mer sällskap ibland, åt både mig och barnen, så då försöker jag träffa någon eller ger mig iväg med de små. Riktigt vackra höstdagar som denna vecka har bjudit på måste jag helt enkelt vara ute, och då är det roligare med sällskap. Tyvärr krockar sådant ofta med dagis. De mammor som är hemma med små barn, måste ändå hämta sina större vid ett visst klockslag. Nåväl, det är som det är med den saken.
Skulle man ändå få tråkigt hemma, så finns det så många spännande lekar att hitta på. Min anti-favorit är strump-memory. "Där är en strumpa med haj, var det den jag såg i hallen också? Nej, det var nyckelpigstrumpan. Var fanns maken till den då? Aha, under köksbordet!" Ett extra spänningsmoment ligger också i att dottern gärna flyttar omkring strumporna medan jag letar. Man kan också leka "Jag undrar vad som krasade under foten nu", eller "vad var det ungarna stoppade in i munnen nu". Så långtråkigt? Nix!