En av mina favoritsysselsättningar just nu är att scrappa. Min man säger att "förr kallades det för fotoalbum", men scrappandet innehåller lite mer av fina bakgrundspapper, stämplar, klistermärken och annat som gör att det är roligare att både göra och att se på efteråt. Det är en hobby som faktiskt är ganska bra när små barn gärna vill hjälpa till. Dottern får leka med mina bokstavsstämplar, och sonen ligger glad och sprattlar på köksbordet. Häromdagen höll jag på med små, små metallbokstäver som dottern också älskar. Plötsligt hör jag:
"Kolla Tore äter bokstäver!"
varpå jag ser dottern försöka stoppa något i munnen på den fem månader gamla sonen, som hittills inte fått något annat än modersmjölk i sig. Hon hade fortfarande en bokstav i handen, och jag valde att tro att hon inte hunnit stoppa in någon. Jag tänkte också att sonen borde ha hostat om han försökt svälja något, och kände noga i hans mun. Inget där, så jag drog en lättnadens suck. Men. Igår när jag bytte på honom så satt där ett blänkande P i stjärten. Visst kan det ha hamnat i blöjan ändå, eftersom det ligger små bokstäver lite varstans i lägenheten, men jag tror jag förstår hur det har hamnat där. Nå, i så fall vet jag att de går rakt igenom!
Det skall bli kul att fylla i sonens babybok. Första smakportionen: Ett P!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Vad månde bliva av detta barn? Bokslukare eller fakir?
Ja, jag undrar... Igår åt han ett helt ord när dottern stoppade ett kylskåpspoesi-"med" i munnen på honom. Han hostade till men svalde det innan jag hann få ut det. Det verkar vara lite trögare att få ut, men än så länge mår han bra så jag väntar med att oroa mig för mycket.
Post a Comment