Ibland läser jag om personer, främst kvinnor, som menar att det är fel att använda ordet "duktig" till barn. De lär sig då att de bara blir älskade om de är duktiga, och de kommer att växa upp och fastna i kravfällan. Men om jag tycker att min dotter är duktig, vad skall jag säga då? Om hon faktiskt låter bli att plocka mormors blommor när jag säger åt henne, skall jag inte berömma henne då? Jo, det tänker jag fortsätta med. Jag förlitar mig på min förmåga att få mina barn att känna sig älskade vad de än hittar på och hur de än är.
Då har jag svårare med ordet "snäll" när det används som motsats till att skrika och gråta mycket. "Är han snäll?" frågas det om min snart halvårsgamle son. Vad skulle jag svara om han var en kolikbebis? Att han inte är snäll? Jag förstår ju vad som menas, men jag vill själv helst inte använda ordet i det sammanhanget. Då säger jag hellre att han är förnöjd.
Apropå ord och deras betydelser, visste ni att "för frisk" sagt om mat betyder att den inte är tillräckligt salt?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jag tycker inte alls att det skulle vara något konstigt att säga att ett barn är duktigt, det är ju som om jag inte skulle berömma mina elever när de gör något bra, utan bara säga till när de gör fel.
Och det där med "snäll" hatar jag, snäll/elak har ju med avsikter att göra, ett litet barn som skriker för att han har ont eller är hungrig tänker ju inte "Nu ska jag jävlas med mamma"...
Lika lite som ett barn som är tyst tänker "nu skall jag vara snäll och inte säga något".
Dottern får däremot höra att hon är snäll när hon klappar lillebror försiktigt och ger honom leksaker. Det är ju snällt att dela med sig och bry sig om varandra, då skall hon få veta det också!
Jag är litet ambivalent till det där med "vara duktig". Ofta eftersom det i mina ögon är stereotyper som belönas med ordet "duktig" - små snälla tysta flickor tex... (Därmed INTE sagt att du gör det, långt därifrån ju!) Och också eftersom många vuxna bara säger "åh vad du är duktig" för sådant inte barnet egentligen kan påverka eller som det inte ens vet om att det gör. Trollets språk tex, är ju inte för att hon är "duktig" = presterar.
Dessutom är det ju vad barnet _gör_ i det givna tillfället jag vill berömma, inta vad det är. Jag försöker hellre fokusera Trollets agerande, genom att säga "vad bra att du ställde undan skorna" eller "vilken tur att du hjälpte mamma, så vi hinner göra något roligt också" istället för att säga "du är duktig". Inte för att jag tror att det är farligt att använda ordet "duktig" i sig, utan för att jag gärna vill trycka på _vad_ det är som är så bra.
Post a Comment