Enfald?

Igår var jag genom jobbet på miljöpartiets årskongress. De röstade med mycket knapp majoritet igenom att de skall arbeta för kvotering av föräldraledigheten. Visserligen vill de förlänga den till 18 månader, men den skall delas upp i tre delar varav föräldrarna bara får bestämma över en tredjedel.
Det här har jag skrivit om flera gånger. Trots att vi nöjer oss med de två barn vi har och alltså inte själva kommer att drabbas, så blir jag upprörd. Det är så oerhört kränkande! Visst, vi har kanske världens mest generösa föräldraförsäkring, men bara för det finns det ingen anledning att komma med pekpinnar. "Ingen annan fråga är viktigare för jämställdheten", säger de. Vad sägs om lika lön för lika arbete? Lika forskning, så att man inte bara forskar på hjärtsjukdomar hos män?
Det absolut dummaste argumentet hittills hörde jag igår från en äldre man som jag diskuterade detta med. Han sade att man i USA funderade på att vidta åtgärder för att barnfamiljer (särskilt fattiga) inte skulle dricka så mycket läsk. Högre skatter var väl på tapeten. Men att folk protesterade, för att det där skulle familjerna själva få bestämma. Därför behövdes det ibland lagar, som kunde hjälpa de fattiga familjerna att fatta bättre beslut för sina barn.
För mycket läsk är skadligt för vem som helst, kan vi väl hålla med om efter den forskning som faktiskt finns och genom blotta självkännedomen. Fattiga familjer kanske inte vet eller förstår eller bryr sig om detta. Okej. Men är det att jämställa med att föräldrar får bestämma vem som är bäst lämpad att vara hemma med ett barn? Är det alltså lika skadligt att vi avgör det, som ifall vi skulle avgöra att det var bäst att hälla i ungen kopiösa mängder cocacola? Betyder det att vi är dumma i huvudet och inte förstår vårt barns bästa?
Samme man menade också att de svaga männen som inte kunde stå på sig inför sina chefer behövde statens hjälp här. Det skulle i så fall betyda att mannen TVINGAS ta ut alla dagar han har rätt till, att han helt enkelt inte FÅR arbeta, att det skulle vara höga böter på det. För, om nu den här svage mannen inte klarar av att be om de två månader som är öronmärkta åt honom nu, hur lätt är det att be om tre gånger så mycket? Blir han verkligen hjälpt av ett sådant idiotiskt påfund?
Och om den ene föräldern, osagt vilket kön, inte vill vara hemma ens de två månader som är vikta åt dem nu, varför i herrans namn skulle de vilja vara hemma tre gånger så lång tid???

Min irriterade teori är att det är dessa personer som vill kvotera:
*människor som inte har barn själva och inte har en aning om vad det innebär
*bittra människor som inte kunde kommunicera med sin partner om att de ville vara hemma kortare eller längre tid

Det alla glömmer i denna diskussion är att föräldradagarna redan ÄR uppdelade, inte ens 50-50 för pappan har tio extra dagar som inte mamman har. Börja slåss för det istället, att mamman skall ha tio mammadagar för att återhämta sig efter förlossningen och hinna landa lite innan de värdefulla föräldradagarna rinner iväg! Som det är nu, så måste ju mamman i många fall ta ut föräldradagar innan barnet är fött, om hon inte orkar arbeta in i det sista och inte kan bli sjukskriven. Är det rättvist, då? Att mamman har färre dagar med barnet när det väl är fött?