En väninna till mig fick barn ett par veckor före min dotters ankomst, och det har varit så roligt att jämföra dem. En del menar att man inte skall jämföra barn, men gör man det på rätt sätt utan någon prestationsångest så kan det vara spännande. Väninnans lilla kille har från start varit väldigt fysisk av sig, och sparkade boll innan min dotter kunde gå. Nu är de snart två och ett halvt år. Han cyklar lätt omkring på en tvåhjuling, medan dottern tittar misstänksamt på min gamla trehjuling och nöjer sig med att sätta nallar på sadeln.
Min dotters talang ligger istället på det verbala och lexikala planet. Förra sommaren lärde hon sig hela alfabetet, och jag funderade över om jag var för ambitiös men det var hon som hela tiden tog initiativet så vi hängde egentligen bara på. Hon ville veta vad alla bokstäver hette på böcker och reklamblad och tröjor och varhelst hon hittade dem. Nu, ett år senare, har jag börjat visa henne hela ord och det tycker hon också är roligt. "Ska vi titta på alla orden!" säger hon förväntansfullt.
Det känns som att vi ger henne en gåva genom att lära henne läsa på ett roligt sätt. Och handen på hjärtat, det är mycket bekvämare att ha en unge som hellre sitter och bläddrar i böcker än far runt på en cykel!
No comments:
Post a Comment