Förra veckan var hela familjen på biblioteket. Jag bläddrade lite i Vi Föräldrar, och läste en lista på tio saker som förskolepedagogerna skulle vilja säga till föräldrarna. Flera av dem handlade om självklara saker, som att inte medvetet skicka barnen till dagis med smittsam ögoninfektion och ljuga om att det är något annat, eller att namna kläder. Men en punkt reagerade jag starkt på! Den handlade om hur man skall bete sig när man hämtar sitt barn. Det stod ungefär såhär: "När du skall hämta ditt barn, så hämta! Stanna inte kvar en halvtimme och titta på när Lisa leker. Hur skulle du tycka om någon kom till ditt jobb och bara hängde? Vi försöker faktiskt arbeta!" Och att andra barn kunde bli oroliga om en del föräldrar dröjde sig kvar, att de inte förstod varför inte deras föräldrar också kom.
I vissa situationer förstår jag det. Om vi kommer mitt i lunchen, eller fikat, eller någon tydlig aktivitet. Eller om vi uppenbart stör. Men vi dröjer oss nästan alltid kvar en stund. Det frågade vi om redan innan barnen började förskolan, om det var okej att vi gjorde det, så att vi inte bara rusar in och sliter upp våra barn ur något de håller på med. Vi fick klartecken då, och nu har jag frågat flera av pedagogerna igen - är det okej att vi hänger kvar en stund, eller tycker ni att vi är jobbiga? De svarade att det inte har varit några problem alls med det. Men vi kommer nästan alltid under den fria leken på eftermiddagen, och stör på så sätt ingenting som hela gruppen är koncentrerad på.
För oss är det här ett sätt att lära känna de människor som hjälper till att fostra våra barn. Ett utvecklingssamtal per termin känns inte tillräckligt för det. Vi får också en chans att lära känna de andra barnen. De accepterade snabbt att just de här föräldrarna, de kommer gärna in och pratar lite. En del kommer och kramas, en del berättar vad de har gjort under dagen, en del visar att de minsann kan alla bokstäver.
På vissa förskolor är det här otänkbart. Därför är jag så glad över att vårt ställe inte resonerar som så att vi stör deras arbete och oroar de andra barnen. Jag vill gärna tro att det är bra för dem att de får träffa några andra vuxna också, som bara finns där några minuter utan krav.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag hänger också kvar lite, både vid lämning och hämtning. Våran dagmamma uppmuntrar också det, faktiskt så bjuder hon på kaffe till alla som hinner just för att få höra hur kvällen innan varit, om något av barnen är extra trött, om någon vägrat äta frukost. Och för från sitt håll berätta vad för mat och vilken mängd som ätits, om det hänt något speciellt.
Alla föräldrar känner varandra och vi pratar gemensamt om det dykt upp något problem. Även om de större syskonen som lämnat dagisåldern och nu går i lågstadiet. Hur är lärarna, hur löser man mobbing. Alla barn vinkar och ropar hej när man kommer och när man går. Nu är de bara fem barn i gruppen, men jag skulle aldrig vilja ha det annorlunda.
Säger som du, det är en trygghet som förälder, ett sätt att bry sig och få veta hur barnet mår dagtid, att dröja kvar lite extra.
Läste också det där och reagerade på samma sätt! Har haft barn på förskola i många år och blir helt förskräckt över om det faktiskt är så att jag varit ett irritationsmoment som ofta stannat en stund och låtit barnen avsluta i god tid, hellre lirkat och tagit en mjuk väg än varit snabb och beslutsam när det gällt trilskande vid påklädning. Kändes inte alls bra att läsa. Tyvärr har mina barn slutat på förskola nu så jag kan inte fråga heller, hur jag uppfattats:(Känns bottentrist!
Post a Comment