Barnvagnar

Läste för ett tag sedan insändare i en föräldratidning som handlade om hur idiotiskt det är att köpa nya barnvagnar, att man borde lägga alla de pengarna på välgörenhet och köpa en begagnad istället.
Själv är jag väldigt tacksam över att det finns folk som har råd och lust att investera i nya vagnar. Annars skulle det nämligen inte finnas några begagnade heller, och bristen på vagnar skulle väl göra att även de begagnade kostade stora summor. En vagn håller nämligen inte hur länge som helst, vill jag meddela.
Vår första var en liggvagn som min syster köpte begagnad åt sitt barn. Vi var alltså minst den tredje familjen som hade den, och efter ett halvår gick en stång i underredet tvärt av. Mitt under en promenad långt hemifrån. Då köpte vi i desperation en vagn på Blocket, som vi också var minst den tredje familjen om. Den hålls numera ihop av spännremmar. Sedan blev det dags för en dubbelvagn, som även den haft minst två tidigare ägare. Den höll i ett par år, men är nu ohjälpligt söndersliten. Ett av hjulen ramlar ständigt av och går nu inte att sätta fast överhuvudtaget. Sittvagnen som min syster köpte ny, och alltså bara är lite begagnad, har vi kasserat suffletten på eftersom den ständigt föll ner, annars håller själva vagnen. Och paraplysulkyn vi köpte till äldsta dottern hänger med även om ena framhjulet inte längre går att låsa fast i en stilla position. Vi kommer alltså att ha noll intakta vagnar av fem att sälja vidare på en begagnatmarknad.

För att kunna frakta barnen någorlunda smidigt till dagis, så har vi nu köpt en trädgårdsvagn! De andra barnen på dagis är mäkta imponerade. Givetvis gick den sönder redan första dagen, trots att den skulle tåla fem hundra kilo, så även den hålls ihop med silvertejp och spännremmar. Men den fungerar i alla fall.